Att hantera motgång

Det är något som jag kämpar med för tillfället. Att hantera och framförallt acceptera att jag har stött på ett hinder. Det är inte förrän man stöter på motstånd som man egentligen tänker på de sakerna. Hur bra/dåligt man hanterar problem och huruvida man förnekar eller accepterar det faktum ATT man har fått ett problem. Jag var i förnekelse först, sedan insåg jag mer eller mindre att jag faktiskt inte klarar av att dra runt tramporna på min cykel längre och det var väl egentligen inte förrän då som jag faktiskt vaknade till. Tre läkarbesök och en MR senare så vet jag vad som är fel med mitt knä och vad jag behöver göra för att åtgärda problemet. Det är nu jobbet med att acceptera situationen har börjat. Någon prognos finns egentligen inte, för det är ingen som kan säga att ”såhär lång tid tar det för knäet att läka”. Det kanske är bäst så, för då slipper jag att bli stressad över det. Nu vet jag också varför problemet har uppkommit och det är ju alltid en fördel.

Så vad händer nu? Inget. Jag har inte tränat på två veckor och längre kommer det att dröja. Jag har fått rehab-övningar av sjukgymnasten och det är ungefär allt jag kan göra i nuläget.

image

Säsongen drar snart igång. Det är lite drygt en vecka kvar till Omloop het Niewsblad. En tävling jag startat upp säsongen med de senaste fyra åren men i år gör jag det inte. Jag kommer vara i Sverige och det kommer att kännas jättekonstigt. Men som sagt, det är bara att acceptera situationen jag är i och göra det bästa av den. Jag får åtminstone se på Vinterstudion några helger till, det tillhör ju inte vanligheterna såhär års. Och jag får vara hemma hos nära och kära en stund till, det kan man inte heller gnälla över.

Nu vet ni lite mer om hur det ligger till.

Hanna