Att rida ut stormen

Tänk dig att du står på en kulle på ett stort vidöppet fält utan någon närliggande vegetation runtomkring. Det är fint väder men borta i horisonten kan du se enorma svarta moln som indikerar att det är riktigt oväder på ingång. Inom kort kommer du att stå på en kulle på en åker med oväder rakt ovanför dig. Blixtar som slår ner nära dig och åska som mullrar samtidigt som regnet fullkomligt vräker ner.

Just så har jag haft det den senaste tiden. Jag har sett ovädret på håll och insett att det kommer att nå mig och det finns inget jag kan göra åt det. Medan jag väntat har ovädret på horisonten växt sig större och större och jag VET att när det väl väller in så kommer det att storma rejält.

Och det gör det nu. För jag är mitt i skiten. Mitt på åkern med iskallt regn som slår ner som små spikar på kroppen samtidigt som blixten riskerar att träffa mig. Jag har under flera veckor väntat på besked från olika håll angående olika saker. Helt åtskilda egentligen men 1+1 blir ändå 2 och de adderas i slutändan till listan på saker att göra.

Det är jobbigt nu, på flera fronter. En väldigt osäker period på många vis. Några av er som läser kanske tänker nu att detta handlar om en fråga om vart jag ska ta vägen rent lagmässigt nästa år. För med det usla skadedrabbade året jag har haft måste det ju vara riktigt svårt att få en bra deal inför nästa år? Och ja, det är inte lätt men ni ska veta att just det där bekymret är ungefär som en piss i Nilen gentemot allt annat som finns i ovädersmolnet. Det är verkligen det minsta problemet jag har just nu. ”Att göra listan” känns milslång.

Så ja, det är inte lätt just nu. Jag får helt enkelt praktisera någon typ av regndans och leta upp ett paraply för att rida ut denna stormen.

140609-ovader

Hanna