Bruten

Ja.

Här sitter jag med min brutna armbåge. Fri från gips har jag blivit åtminstone, vilket är riktigt, riktigt skönt. Nu kan jag duscha hela mig utan att oroa mig för att blöta ner gipset, och jag behöver inte hjälp att klä på mig heller.

Nu har jag en ofantligt svullen och svampig arm, som inte går att sträcka ut eller böja. På toppen av detta har jag fått en ordentligt svullen och blå handled de sista dagarna, och funktionen i vänster hand är helt rubbad. Jag har ingen greppförmåga och de tre yttersta fingrarna är fortsatt helt borta.

”You never know what you have until it’s gone” stämmer verkligen. För när du plötsligt bara har en arm att använda dig av, att klä på dig med, laga mat med, sträcka dig efter saker med, tvätta dig med… Då blir allting svårt. Smågrejer som att man exempelvis inte kan ta tandborsten i ena handen och tandkrämen i den andra för att klämma ut på borsthuvudet går inte. Man måste lägga tandborsten på handfatet, ta tandkrämen i den fungerande handen och klämma ut krämen på borsten (utan att borsten trillar i sidled och tandkrämen glider av). Samma sak gäller när man ska ta shampoo eller balsam. Man får ta flaskan i den fungerande handen och klämma ut innehållet över huvudet direkt och hoppas att det blir rätt mängd som hamnar på hjässan.

Livet är inte enkelt och särskilt inte just nu. Försöker vara positiv, omge mig med nära och kära och bara försöka acceptera situationen jag befinner mig i. Det är lättare sagt än gjort ska ni veta. Allting hade varit enklare om små vardagssituationer inte innebar smärtande hugg i armbåge eller handled. Man blir trött av att ha ont, och trött PÅ att ha ont.

Han gör mitt liv bättre <3

 

Det var allt för nu.

Hanna

 

 

Post navigation