Det där var faktiskt lite oväntat

En skakig vecka toppad med magsjuka gjorde att jag stod på startlinjen på det lilla kermessloppet i den franska delen av Belgien utan några som helst krav och förhoppningar. Kanske var de det som gjorde att jag bara stängde av hjärnan och stack iväg för att brygga upp till utbrytarkvartetten som gått iväg och fått en skaplig lucka efter 10km körda. Samarbetet gick först bra, sedan katastrofalt dåligt, sedan bra igen. En av tjejerna blev så arg för att vi andra fyra körde för spurtpriserna på varje varv (17€ till 1:an och 10€ till 2:an) och då satte hon sig helt enkelt längst bak och skrek argt med kraftig belgisk brytning: ”I WAIT FOR PELOTON NOW”.  Alla blev arga, det blev kaos och sen attackerade samma tjej såklart efter någon mil på hjul. Vi bestämde att låta henne hållas lite där framme, sedan körde vi ikapp henne igen med fem varv kvar (av totalt 11). Då verkade hon ha lugnat ner sig och hon gick med runt igen de sista varven, om än något motsträvigt och med lite väl mycket myglande.

Det blev spurt mellan oss fem och jag blev trea. En bra dag helt enkelt.  

   

Det är så enkelt att tävla här. När man ska lämna tillbaka sin nummerlapp till organisationen [fem gubbar som sitter uppradade bakom ett bord inne på ett lokalt cafė vid start/mål] så får du dina eventuella prispengar i ett kuvert med en gång. Inget sånt där ”pengarna sätts över på din förenings konto” trams. Det är lätt, smidigt och bra. 

  
Lördag idag, men inget race. Två tävlingar kvar av den här fem veckor långa perioden i Belgien. Imorgon och på måndag. Sen är det dags att flyga hem till Sverige och gå på storasysters bröllop. En höjdpunkt jag har sett fram emot länge!

Hanna