En halv gris

Igår var vi iväg på ytterligare en utflykt, jag och mamma & pappa. Det har blivit många utflykter under den sista tiden, vilket egentligen inte är så likt oss. Men kul att det händer lite saker!

Denna gång bar det av till Blekinge och en gård där man sålde styckningsdetaljer av gris. En chark helt enkelt, men med den stora skillnaden att man kunde se rakt in i själva fabriken där det hängde grisar och där det styckades för fulla muggar. Färskare kött går INTE att få. Några av de delarna vi beställde fick vi till och med vänta på då pappa (som jobbat som styckare tidigare) vet vad han vill ha och därför inte nöjer sig med styckningsdetaljer som har någon liten fläck, benrest eller fel fördelning mellan fett/kött. Så expediten gick ut i slakteriet och hämtade helt nystyckade delar till oss. Det var häftigt. Pappa visade mig någon bit  som låg i disken och försökte lära mig vad man ska kolla efter och vad man inte ska välja. Lärorikt, minst sagt.

Med oss hem fick vi både kotletter, revbensspjäll (favoriten), fläskfilė och karrė men även hemmalagad leverpastej, blodkorv och vanlig korv. Vilken grisfest! Känns nästan som att vi hade med oss en halv gris hem.

Jag har hört många som varit lite skeptiska till just griskött. Att det är dåligt kött, dålig kvalitet och att djuren behandlas illa. Må så vara på vissa ställen, men inte här. Jag kan förstå om man inte vill köpa fläskfärs från Danmark där man behandlar grisar med antibiotika. Det skulle jag aldrig köpa själv heller. Men detta, att köpa direkt från bonden och få med sig hem utan mellanhänder. Det är riktigt bra grejer det. Detta är grisar som mått bra och ätit bra. Och det märks dessutom på smaken.

Och sen det här med att många är så rädda för griskött, i mina ögon handlar det om okunskap och i viss mån även rädsla för sådant som är lite okänt. Karrė, revben, picknickbog, fläsklägg, kotlett, fransyska, skinka, rostbiff, filė, ytter- och innanlår och så vidare. När man ser en stor vakuumpackad klump i affären som det står picknickbog på, hur många vet då vilken del av grisen det är egentligen? Om det är en mör bit eller inte? Och hur man på bästa sätt tillagar den hemma? Jag vet inte själv heller, jag brukar ringa hem till mitt facit här hemma (pappa) och fråga.

Det är inte lätt alltid. För många är namnet filė bekant och därför är det många som köper det. Av alla djur, inte bara gris. Även färs och färdigstyckade kotletter är ju sådant som folk är lite bekanta med och som säljer bra. Men åh, vad man missar när man inte provar allt det andra!

Nåja, det här med att våga äta sådant som man inte provat innan är ett ämne för sig som jag tänker ta upp och diskutera här snart. Tycker det är väldigt intressant!

Avslutar detta inlägg med en kunskapsbild (och nej, jag kan definitivt inte alla delarna jag heller!)

flask-small

Hanna