Fleche Wallone

Imorgon smäller det. En av årets tävlingar som jag sett fram emot extra mycket, och som  varit en del i mina målsättningar den här säsongen. Det är Fleche Wallone jag pratar om. En tävling som fram tills i år varit en del av damernas världscup. Nu är den således en del i damernas World Tour. Efter som jag spenderade både 2014 och 2015 i ett belgiskt amatörlag så har jag inte haft möjligheten att köra tävlingen innan (bara uci-lag som får deltaga) och åren innan dess med Alriksson så var loppet inte med i våran tävlingsplanering. I år är första året som möjligheten att köra fanns. Notera användandet av ordet fanns. För möjligheten att köra har ju släckts för mig. Det har jag vetat rätt länge, men ändå är det jobbigt nu när själva dagen är i antågande.

Det tar emot. Det gör det verkligen. Särskilt efter som det känns som att jag är långt borta från tävlande just nu. Istället befinner jag mig i en sits där jag måste ta buss eller bil överallt. Inte ens min fina gamla standardcykel har rullat under de senaste tio veckorna.

Menmen, det gäller att hålla humöret uppe. Vara positiv och tro på att det bara kan gå åt ett håll härifrån. För sämre kan det inte bli.

Bjuder som avslutning på en gammal bild som plockar fram fina minnen. Man ska alltid avsluta med något positivt ☺

image