Den där hunden

Den satt och bajsade i diket bredvid vägen när jag kom. Ägaren promenerade 20 meter längre fram med ryggen mot oss. Jag hade ögonen på den där den satt. Och den tycktes inte bry sig när jag kom cyklande. Händerna var redo vid bromsarna ”just in case”…

Hunden, som var rätt stor och såg ut som Lassie (stavas det så?) fast grå och vit, satt fortfarande och uträttade sina behov allt eftersom jag kom närmare. Jag la mig längst ut till vänster på cykelbanan för att hunden fortfarande satt på högersidan i diket och uträttade sina behov.

SEN slappnar jag av för att jag i princip är bredvid hunden och har lyft blicken för att kolla läget framåt. Vad händer då? Hunden gör ett JÄTTEHOPP från sin position i diket och springer sedan rakt in i mig. Jag tvärnitar, men hinner inte få stopp innan jag inser att detta kommer att gå åt helvete, och en tiondels sekund senare ligger jag där på marken och tittar efter hunden som springer mot sin ägare. Han (ägaren) vände när han hörde mig krascha och kom tillbaka och frågade hur det var med mig.

Jag hade flyt för jag slog mig inte nämnvärt. Ägaren var förbryllad för just den här hunden var ju ”rädd för folk”…. Jag tror att det gick bra med hunden, han visade inga tecken på skada. Snarare bara olydnad för ägaren fick spendera rätt många minuter med att jaga den efteråt.

Hur som hellst. Var rädda om er när ni kör förbi lösa hundar. Man vet aldrig vad som kan hända, även om de(till synes) sitter ner och uträttar sina behov just när ni ska passera. Skenet kan lätt bedra, tydligen.

image

Hanna