Kallsvettig och skakig

Det blev jag sent igår kväll när planet jag satt på skulle landa. Piloterna kom rätt nära marken men planet kastades omkring i stormvindarna. Landningen avbröts och vi steg igen. Planet kändes som en lite obetydlig fjärt i de starka vindarna. Som om man kunde göra vad som helst med oss i den lilla plåtburken.

När det var som värst började en av de kvinnliga passagerarna springa inne i planet i panik. En av flygvärdarna fick resa sig upp och hämta henne och lugna ner henne. Fattar inte ens att man kunde stå rakt upp i den turbulensen.

Det är första gången jag aktivt börjar söka upp närmaste nödutgång och stoppa mobilen i fickan. Jag svettades som en gris och kände mig jävligt hjälplös.

Till slut lyckades piloterna landa och jag har nog aldrig varit gladare att få kliva ur ett plan än vad jag var då.

Det var verkligen den värsta flygningen jag gjort.

Nu har jag i alla fall fötterna på jorden igen och det känns jäkligt gött.

 

Hanna