Kraschen

Hej!

Nu ligger jag i min säng i teamhuset igen. Natten spenderades på Ljubljanas centralsjukhus efter kraschen som jag råkade ut för igår.

Jag körde i en ”bula” i vägen. Vet inte vad jag ska kalla det.. ojämnhet i asfalten? Något ordentligt gropigt och knöl-liknande var det iallafall. Det gav mig en tillräckligt kraftig stöt för att framhjulet skulle vrida sig 90° och jag dök ner i asfalten.

Glidit lite…

Ambulans till sjukhuset. Röntgen av höft, knä & nacke. Inget brutet. Tvättning av sår (fy fan vad jag hatar det) och utfrågning om själva kraschen. En timme senare var jag inlagd på en sovavdelning tillsammans med några andra. Det var för mycket slag mot huvudet för att släppa hem mig.

Efter en rätt dålig natts sömn och uppvaknande var 60:e minut för koll av blodtryck, puls och pupiller så fick jag äntligen äta lite mat (det var förbjudet fram tills dess). Sedan tvättades såren igen, jag sov lite till och träffade en fysio som skulle kolla igenom mig. Vid lunchtid kom läkaren och sa att jag fått grönt ljus och kunde åka hem.

Sjukhusfrukost….

Jag mår rätt okej nu. Det är nacken som är värst. Och svidande skrubbsår såklart, men det är ju inget ovanligt för cyklister. Det blir lugna dagar här nu. Glenn stannar här tills han fått tillräckligt med bevis på att varningstecknen för hjärnskakning inte finns. Han skulle ha åkt hem idag.

Kan nog inte beskriva hur otroligt skönt det har varit för mig att ha honom här hos mig. Det har verkligen varit en lättnad att hela tiden ha någon vid sin sida, som man kan prata med om allt och som förstår och vill ens bästa. Laget har också varit riktigt stöttande, så jag känner inte någon brådska med att ta mig hem till Sverige.

Planen var ju från början att tävla på lördag och flyga hem på söndag. Det är väldigt osäkert just nu om jag kommer att följa den planen eller inte, kommande dagar får utvisa det.

Först ska jag läka!

Hanna