När det tar stopp.

Motgångar, motgångar… Nu är jag där ingen. Den här vintern har inte varit lätt. Inte på något vis alls. Det är med ett ganska nedstämt humör jag skriver idag. Så ni som inte vill läsa negativiteter idag (för att ni med största sannolikhet har en bättre dag än mig) kan sluta läsa här. Men i den här bloggen vill jag inte få saker och ting att framstå som något som är bättre än vad det är. Detta är en ärlig blogg, och ärlig är vad jag kommer att vara.

Ni som läst här tidigare vet att jag åkt iväg med mitt lag. Vi befinner oss på Mallorca på träningsläger. Eller ja, alla andra är på träningsläger men inte jag för jag kan inte cykla.

Så efter magsjukan och förkylningen för två veckor sedan så har jag nu så jäkla ont i knäet  att jag inte kan trampa en meter. Orkar inte gå in mer detaljerat på varför problemen har uppkommit. Det är ändå svårt att veta exakt och man kan bara spekulera. Nu är problemen iallafall här och jag är riktigt jäkla besviken och ledsen över att inte få möjlighet att cykla med mina lagkamrater. Stämningen är god och vi har roligt ihop men de där speciella banden man knyter tillsammans på cykeln går jag nu miste om. Det suger så jäkla hårt.

Så när alla andra åker ut på tur sitter jag kvar på hotellrummet och är rastlös. Varje dag. Och då har vi mer än en vecka kvar här på ön…

Som ni förstår är det inte så roligt just nu. Jag ber om ursäkt för att jag inte har något trevligare att berätta för er, men eftersom idrotten är en sån stor del av mitt liv så blir det också en stor påverkan på mig när det är något som inte stämmer.

Hanna

  2 comments for “När det tar stopp.

  1. Isac
    februari 11, 2016 at 10:50

    Hallå Hanna!
    Hoppas knäet och andra bekymmer läkar ihop så är du snart tillbaka igen!!

    • Hanna Nilsson
      februari 20, 2016 at 13:43

      Tack Isak! Det värmer. Lycka till med din säsong. Ska följa dig med spänning!

Comments are closed.