Nära nu

Hej på er

Idag är sista dagen på ett tag som jag kan sitta med benen i kors i soffan framför TV:n här i huset. Att böja benet ska tydligen undvikas efter operationen. Så nu sitter jag här i skräddarställning och njuter av det där lilla självklara som man annars har tagit för givet.

image

Ni vet det där pusslet som jag började med samma dag som jag lämnade Sverige? Jag undrar om det var något undermedvetet som fick mig att börja med det just då, en timme innan tåget skulle gå. Det fanns kanske något inom mig som visste att jag skulle komma hem och ha galet mycket dötid? För när man inte får röra sig så blir det ju ännu mer rastlöshet. Trots de senaste elva veckornas plåga, men där har jag ändå kunnat stå/promenera/laga mat/duscha osv.
Djupa funderingar minst sagt…

Snart ska jag åka iväg och hämta min kära far på tågstationen ☺