Operation

Läkarbesöket i torsdag har hunnit sjunka in och nu blickar jag framåt. Inte så jättelångt framåt dock, men ett par dagar åtminstone. På onsdag ska jag tillbaka till sjukhuset för att opereras.

Jag ska ta det från början… 

Elva veckor har gått utan att jag vetat vad som varit fel på mitt knä. Sex läkare/kiropraktorer/sjukgymnaster har satt olika (men också väldigt lika fast något diffusa i vissa fall) diagnoser. Varje vecka har jag i princip varit hos någon av dem för att få hjälp. Alla undersökte mig noga och väl, och jag gjorde både magnetröntgen och ultraljud dessutom. Jag vet att allihopa har gjort sitt yttersta för att hjälpa mig. Många mil i bil, bland annat till Göteborg, har jag tillryggalagt.

I ett sista försök att reda ut detta så tog jag mitt pick och pack och flög till Belgien förra veckan för att besöka en läkare. Jag fick göra en ny magnetröntgen och ett nytt ultraljud och det tog inte lång tid innan jag fått en helt ny diagnos som inte är det minsta lik någon av de jag fått tidigare. ”Detta kan inte självläka” sa farbror doktorn och tillade att det krävs en operation. Där och då var det många känslor som flödade. Där satt jag helt ensam på läkarens rum, i ett främmande land och fick nyheter som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera. Vad gör jag nu? Ska jag ligga på sjukhuset helt ensam? När kan jag åka hem? Hur, när, var, varför?

Jag åkte hem till boendet och tog mig en lång och ordentlig funderare. Bollade tankar och känslor med nära och kära och folk som jag litar på. Bröt ihop några gånger och samlade mig lika många vändor. Nu känns det som att jag har ”landat” i detta. Det tog några dagar men nu känner jag åtminstone att det finns lite balans i mitt nyligen upp-och-nervända liv.

Så. På onsdag åker jag till sjukhuset igen och jag packar med mig både iPad och min Game of Thrones bok (den åker jag ingenstans utan!) för jag lär ha några timmar att slå igen känns det som. Och lagkamraterna finns inte så långt från sjukhuset, skönt att det finns lite folk i huset när jag kommer tillbaka också. Det bästa av allt är att pappa kommer ner och stöttar mig. Evigt tacksam för det.

Så nu vet ni hur det ligger till och vad som sker närmast. 

Livet tar annorlunda vägar ibland…

image

Hanna

  2 comments for “Operation

  1. Fredrik landers
    april 25, 2016 at 19:53

    Krya på dig Hanna. Hoppas att det löser sig nu. Håller på tummen.

  2. Linéa
    april 26, 2016 at 07:17

    Usch vad jobbigt vännen! Förstår att det är extra påfrestande med olika svar och diagnoser som ändrar sig! Njut då du kan av vardagen och håll modet uppe!! Stor kram!

Comments are closed.