SM på Sollerön

Tillbaka i Kristianstad igen. Vi valde (vi = jag, mamma pappa och pojkvännen) att stanna kvar en extra dag för att se på herrarnas linjelopp och heja fram mina klubbkamrater i Åhus CK (som tog silver!). Efter deras målgång vid 16.00 var det dags att köra 70 mil hemåt. Det gjordes inte många knop här hemma dagen efter den resan kan jag säga.

Mitt SM då?
Vi kan väl börja med tempot. Fast egentligen så vet jag inte vad jag ska säga. En medalj hade jag inte ens vågat hoppas på. Tempolopp har aldrig varit min starkaste sida, snarare har det alltid varit en akilleshäl. Mamma beskrev det rätt bra på kvällen efter loppet: ”När du har kört tempo har jag alltid hoppats på att du åtminstone skulle få ha NÅGRA stycken bakom dig i resultatlistan”. Hon har så väldigt rätt i det. När jag var 14 år och körde det avslutande tempoloppet på U6 så kom jag sist. Tvärsist. Så det var en glad tjej som låg och försökte få kontroll över alla snurrande tankar i huvudet i onsdags kväll :)

Top 3 på tempoloppet:
1. Emma Johansson – Härnösands CK – 42.25
2. Sara Mustonen – Team Crescent DARE – 43.24
3. Hanna Nilsson – Åhus CK – 43.29

Linjeloppet blev en hård historia från start då Emma attackerade och fick en lucka till mig och Sara redan första gången uppför Gesunda. Vi kom ikapp henne på platten och fick igång ett bra samarbete. Tyvärr blev vi infångade efter någon mil av en stor klunga. Andra gången uppför backen blev det hårdkörning från Emmas sida igen och då orkade varken jag eller Sara följa. Vi blev en lite större grupp bakom Emma. Tredje och sista gången uppför backen tryckte Sara på lite extra och hon & jag fick en lucka till övriga. Vi blev ganska snabbt infångade igen i utförsåkningen och då var vi sju stycken som kunde samarbeta bra och hålla avståndet både framåt och bakåt när plattåkningen började. Vi tappade en tjej på grund av krasch och senare tappade vi en till när vi kom in till varvning och skulle köra de återstående fyra småvarven. Vi samarbetade bra och det hela slutade i spurtstrid där Sara vann före mig och Ida Erngren. Därmed blev det ännu en bronsmedalj för mig!

Jag har lite konstiga grejer för mig ibland. När jag är ute och cyklar då och då så kan jag få riktiga ”cravings” efter något särskilt att äta. Det fick jag under under linjeloppet. Jag vet inte varför det blir så, och det är nästan alltid olika saker som jag blir sugen på. Jag tror inte att jag har blivit sugen på samma sak mer än en gång. Efter spurten så la jag mig pustandes i gräset bredvid vägen samtidigt som min pojkvän kom springandes. Jag stängde av pulsklockan och såg att klockan var 16.50 samtidigt som jag drog mig till minnes att konsum lite längre bort hade öppet till 17.00. Det första jag sa till Glenn var: Snälla, köp Lindahls vaniljkvarg och chokladmjölk!! Konsum stänger om 10 minuter!!! Jag vet inte hur jag fick ur mig allt det under tiden som jag låg där och flåsade… eller ens hur jag kunde vara så klar i skallen att jag plötsligt kom ihåg när konsum stängde. Hur som helst, jag åt 500g vaniljkvarg i ett svep direkt efter prisceremonin.

Några bilder från veckan:

image
Foto: www.dt.se

image
Foto: cyclesport

image

Till sist vill jag passa på att skicka ett stort tack till Nishiki, Cykelcentralen och Duells som alltid ser till att jag har utrustning i toppklass!

Ha det bra så länge.

Hanna